Ryhdyin eettisistä syistä vegaaniksi vuosituhannen vaihteessa. Aluksi tunsin vain kaksi vegaania, enkä edes tiennyt eläinoikeusjärjestöjen olemassaolosta. Kymmenisen vuotta meni ennen kun löysin Vegaaniliiton, jonka toimintaan lähdin mukaan. Järjestötoiminta oli alusta alkaen minulle tärkeä kanava toimia ja tuntui helpottavalta tavata muita, joilla oli samanlaiset arvot kuin itsellä. Samoihin aikoihin liityin jäseneksi Vihreisiin, sillä vaikka en ollut poliittisesti valveutunut, kuvittelin voivani edistää puolueessa itselleni tärkeitä asioita – muunlajisten eläinten oikeuksia. Ajattelin, että ympäristöpuolueen on oltava pullollaan vegaaneja, tai vähintäänkin kasvissyöjiä. Itse en ollut vielä silloin kokenut ympäristöheräämistä ja ihmettelin kun Vihreissä puhuttiin ihan eri asioista kuin mitä olin odottanut.
Ilmastonmuutoksen vastainen työ on todella tärkeää ja koen, että vihdoin on hieman herätty siihen että eläintuotanto tuhoaa ympäristöä. Kun puhutaan ruoantuotannon vaikutuksesta ympäristöön, unohdetaan että se niin kutsuttu ruoka yleensä tarkoittaa muunlajisia eläimiä. En tietenkään halua lähteä tuomitsemaan yksittäisiä ihmisiä lihansyönnistä, vaan haluan että saamme aikaiseksi kollektiivisen sosiaalisen muutoksen. Haluan antaa äänen niille, joilla ei sitä itsellään ole. Tämä onnistuu vain, kun asioista puhutaan niiden oikeilla nimillä, ja eläinkysymykset nostetaan politiikkaan oikeiksi aiheiksi.

Törmätessäni Eläinoikeuspuolueeseen ensimmäistä kertaa, kuvittelin virheellisesti että kyseessä on yhden asian puolue. Vaikka olinkin puolueen kanssa täysin samoilla linjoilla, en ymmärtänyt miten sillä voisi olla minkäänlaista tulevaisuutta. Se oli silloin. Nyt kun luen EOP:n yhteiskuntapoliittista ohjelmaa, mietin miksi kukaan vegaani on minkään muun puolueen jäsen? Ymmärrän että muut puolueet ovat isompia ja niillä on mahdollisuuksia vaikuttaa eri tavalla kuin pienellä puolueella, mutta jostain nekin ovat aloittaneet ja kasvaneet.
EOP:llä on näkemyksiä tasa-arvosta, talouskasvusta, koulutuksesta, sosiaali-, turvallisuus- ja päihdepolitiikasta. Periaateohjelma ja yhteiskuntapoliittinen ohjelma sisältävät asiaa siitä, millaisia muutoksia EOP haluaa toteuttaa meidän yhteiskunnassa. Tietenkin myös muut puolueet ajavat asioita jotka voin allekirjoittaa, mutta niissä on eettisen vegaanin näkökulmasta yksi suuri puute. “Eläinoikeuspuolueen tavoitteena on yhteiskunta, jossa kaikilla elollisilla olennoilla on oikeus omaan elämäänsä ja vapauteen, joita rajoittavat ainoastaan toisten yksilöiden vastaavat oikeudet.” Tämä on se syy, miksi alunperin aktivoiduin puoluepoliittisesti. Siksi EOP on ainoa puolue, jossa koen pystyväni arvojeni mukaisesti toimimaan. Olen jokaisen eläimen puolella ja vaadin meille kaikille oikeudenmukaisuutta.

* * * *


Jag blev vegan av etiska skäl vid millennieskiftet. I början kände jag bara två veganer och visste inte ens att djurrättsorganisationer existerade. Det tog ungefär tio år innan jag hittade Veganförbundet och började engagera mig i deras verksamhet. Föreningsverksamheten blev genast en viktig kanal för mig att agera genom, och det var en lättnad att träffa andra som delade mina värderingar. Ungefär samtidigt gick jag med i De Gröna, eftersom jag, trots att jag inte var särskilt politiskt medveten, föreställde mig att jag skulle kunna driva de frågor som var viktiga för mig – djurens rättigheter. Jag trodde att ett miljöparti måste vara fullt av veganer eller åtminstone vegetarianer. Själv hade jag då ännu inte upplevt någon miljömässig uppvakning och blev förvånad över att det i De Gröna talades om helt andra saker än vad jag hade förväntat mig.

Arbetet mot klimatförändringen är oerhört viktigt, och jag upplever att det äntligen finns en viss medvetenhet om att djurproduktionen förstör miljön. När man talar om matproduktionens påverkan på miljön glömmer man ofta att den så kallade maten i regel innebär andra djur. Jag vill naturligtvis inte döma enskilda människor för att de äter kött, utan jag vill se en kollektiv social förändring. Jag vill ge en röst åt dem som inte har någon egen. Detta kan bara lyckas om vi kallar saker vid deras rätta namn och lyfter djurfrågorna till en riktig politisk nivå.

När jag första gången stötte på Djurrättspartiet (EOP) föreställde jag mig felaktigt att det var ett enfrågeparti. Även om jag helt höll med partiet, förstod jag inte hur det kunde ha någon framtid. Det var då. Nu när jag läser Djurrättspartiet samhällspolitiska program, frågar jag mig varför någon vegan skulle vara medlem i något annat parti? Jag förstår att andra partier är större och har möjlighet att påverka på ett annat sätt än ett litet parti, men även de har ju börjat någonstans och vuxit.
Djurrättspartiet har åsikter om jämlikhet, ekonomisk tillväxt, utbildning, social-, säkerhets- och rusmedelspolitik. Principprogrammet och det samhällspolitiska programmet beskriver vilka förändringar partiet vill genomföra i vårt samhälle. Självklart driver även andra partier frågor som jag kan ställa mig bakom, men ur en etisk vegans perspektiv finns det en stor brist i dem alla. “Djurrättspartiet strävar efter ett samhälle där alla levande varelser har rätt till sina egna liv och sin frihet, begränsade endast av andra individers motsvarande rättigheter.” Det är den grundläggande anledningen till att jag ursprungligen blev politiskt aktiv. Därför är Djurrättspartiet det enda parti där jag känner att jag kan verka i enlighet med mina värderingar. Jag står på varje djurs sida och kräver rättvisa för oss alla.