Jag är Djurrättspartiets kandidat och ställer upp för tredje gången i kommunalvalet. Jag är en 47-årig socionom, vars hjärtefrågor är social hållbarhet, respektfull samexistens arter emellan, ekotillräcklighet och dämpandet av klimatkrisen. Jag bor i Kerko med min äkta hälft och två katter.
Jag jobbar som uppsökande ungdomsarbetare i Borgå ungdomstjänster och har erfarenhet av att jobba inom äldreomsorgen, missbrukarvården, med flyktingar och inom vuxensocialarbete. Jag har alltid arbetat med människor, som mest påverkas av samhällets ojämställdhet. Jag har också jobbat med människor som har blivit tvungna att lämna sitt hem på grund av att livsmiljön inte längre är livsduglig.
Jag vill lyfta fram att det på kommunnivå görs beslut, som påverkar både lokalt och globalt. Därför är det viktigt att tänka på helheten, för att kunna bedöma de till synes lokala beslutens påverkan på både globala människorättigheter och miljön.
Viktiga frågor för mig
Jag står för social hållbarhet i samhället och vill bidra till att alla människor är inkluderade – oavsett kön, utbildnings- och inkomstnivå, social status, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, bostadsort, sexuell läggning, könsöverskridande identitet och uttryck, ålder och personer med funktionsnedsättning. Ett socialt hållbart samhälle är ett jämställt och jämlikt samhälle där människor lever ett gott liv med god hälsa, utan orättvisa skillnader. Detta bör tas i beaktande i beslut angående den allmänna sektorns service, i planeringen av stadsområden och i arbetskraftspolitiska beslut. Det får inte göras kortsiktiga och oövervägda beslut, som ytterligare försämrar situationen för människor i utsatta livssituationer.
Trots att jag är människoorienterad, så vill jag fokusera på att vi måste komma ifrån det människocentrerade tänkandet, där människan är den enda varelsen som har ett egenvärde. De andra djurarterna och naturen ges nu ett instrumentellt värde för att främja människan.
Jag blev vegetarian 1998 och vegan några år senare. Orsakerna var djurrättsliga och därför har jag en vision om ett samhälle där alla individer oavsett art har rätt till sitt eget liv och att inte utnyttjas av människor. Jag anser att kärnan i nytänkande inom politiken borde vara att åstadkomma stora förbättringar för alla kännande individer – både människor och andra djur. Många politiska områden hänger ihop med djurens situation. Till exempel har djurindustrin en enormt negativ påverkan på miljön och klimatet. Djurindustrin får dessutom betydande bidrag och subventioner och de skattepengarna kunde man istället lägga på allmän välfärd.
Det människocentrerade tänkandet har även påverkat oss människor negativt. Vi står inför ett av mänsklighetens största hot, klimatkrisen. Största delen av befolkningen känner oro för klimatförändringarna eftersom de utgör ett reellt hot mot vår säkerhet, frihet och demokrati. Därför tänker jag att vi på kommunnivå måste agera ansvarsfullt och ta klimatkrisen på allvar. Det är dags att tillämpa samma försiktighetsprincip på klimatet som på andra samhällshot och risker. Det handlar inte bara om oss som lever idag. Just nu utnyttjar vi resurser som tillhör våra barn och barnbarn. Jag anser att det är både min plikt och moraliska skyldighet att garantera att vi efterlämnar ett fungerande samhälle för framtida generationer. Här anser jag att begreppet ekotillräcklighet är i fokus. Vi måste ställa frågan vad som är tillräckligt för ett bra liv, eftersom jordens resurser inte räcker till att tillfredsställa den nuvarande konsumtionsnivån.